Eleverna anmälde sig till projektet för att de såg fördelarna med att få en utomstående, professionell person som de kunde bolla idéer med inför sina gymnasiearbeten. De såg det som en stor fördel att det var någon som de inte kände, det gjorde att de kände sig friare att uttrycka sig.
“Att jobba med ett proffs gjorde valet lätt”.
“Jag ser det viktigaste i detta att få veta någon annans tankar än personer jag känner för då kan han säga exakt vad han tycker vilket kanske inte kompisar göra”.
“Jag fick chans att reflektera över idéer med någon utomstående som jag inte hade någon relation till”.
“Att han inte var någon som jag typ aktivt såg upp till gjorde att jag inte brydde mig om vad han skulle tänka om mig etc,
och kunde öppna upp mig mer”.
Vad såg eleverna som den viktigaste anledningen till att göra ett bra projektarbete? Är det för skolans/betygens skull eller är det en långsiktig plan att söka sig till konsten som yrkesval? Eleverna har reflekterat mycket kring den här frågan, och det verkar som att mentorskapet har fungerat som en brygga mellan skolans verklighet och verkligheten utanför och efter skolan.
“Jag vill ha bra betyg och därför få hjälp av någon som vet vad han sysslar med och gör det som jobb”.
“Jag hade skickat in en väldigt tafatt projektbeskrivning med något jag egentligen inte ville göra. Han genomskådade dock detta och motiverade mig till att göra något annat, vilket skolan kanske inte hade lagt så stort fokus vid”.
“Mentorn valde att inte vara så resultatfokuserad, i kontrast till skolvärlden som näst intill bara fokuserar på slutresultatet”.
“Mentorn försökte få mig att göra något som jag verkligen vill göra, något som jag näst intill aldrig gör. Jag är, tyvärr, väldigt mån om att göra bra ifrån mig i skolan och tänker sällan på vad jag själv vill, utan istället vad folk kan tänkas vilja ha från mig och hur jag bäst kan tillfredsställa skolans önskemål”.
“Mentorn var bra på att poängtera att jag ska göra något jag verkligen vill, för mig själv och inte någon annan, och att det viktiga inte alltid är resultatet utan processen”.
“Det här var något helt nytt; jag kan faktiskt, för första gången, göra något i skolan för mig själv och inte för någon annan”.
“Det blev en press när någon utomstående helt plötsligt skulle ta del av mitt lilla inre krig, jag fick skärpa till mig helt enkelt”.
Eleverna funderade mycket kring detta med konst som eventuellt yrkesval:
“Jag är väldigt hämmad i den världen och har haft svårt att se det som en del i mitt liv, konsten har hittills aldrig varit en ynnest utan ett måste i och med skolan. Trots detta har jag haft en aktiv längtan att komma över den här tröskeln och våga vilja göra saker. Här var mentorskapet till stor hjälp i kombination med min något uppgivna inställning. Det hade troligtvis varit en betydligt längre process om jag inte hade en mentor”.
“Min bild av vad en konstnär är har ändrats men det är inget jag tänkte att jag skulle bli innan och inte nu efter heller. Jag håller fortfarande dörren uppe för det men det är inget jag kommer prioritera”.
“Det handlar nog mycket om min uppväxt och vilka värderingar som varit närvarande. Jag tror det handlar om strävan efter att få tillhöra medelklassen, vilket gjort det väldigt viktigt att utbilda sig och ha ett riktigt jobb”.
“Jag tror inte på mig själv och jag blir obekväm, näst intill föraktar, folk som gör det; till exempel när det kommer till konstnärskap”.
“Kombinationen av att inte se konstnärliga yrken som verkliga sådana och någon sorts rädsla för att producera skit (enligt mig, subjektivt alltså, troligtvis inte vad som allmänt klassas som skit, snarare tvärt om) gör att jag aldrig sett det som ett alternativ”.
“Vad händer med konsten när det blir inkomstkälla, är det möjligt att livnära sig på sin konst utan att konsten anpassas? När går man från att göra det man själv vill, till att försöka göra det andra vill? När måste man anpassa sig till utbud och efterfrågan? När slutar konsten vara fri och när blir den istället en del av det ekonomiska systemet; när blir konsten kommersiell?”
Elevernas reflektioner kring hur kontakten med mentorn fungerade:
“Det kändes bra att prata bara ”vanligt” från början och lära känna varann innan vi gick in på själva projektet”.
“Han ville förstå mina idéer och tankar innan han sa sina kommentarer vilket kändes bra så att han fattade allt jag hade i tankarna över arbetet”.
“Det gick bra för man fick inte stress att skriva hela tiden utan vi skrev när vi hade idéer och synpunkter vilket kändes bra så att det inte bara blev massa torrprat om något man knappt hade hunnit fundera på”.
“Jag fick mycket hjälp att gå framåt”.
“I början var jag skeptisk till just det här mentorskapet, då det kändes orimligt att jag skulle kunna relatera till någon tjomme som aktivt försökte bonda med mig och skulle hjälpa mig med något som kändes förgäves. Men, tiden fick ha sin gång, och mot slutet tyckte jag att det fungerade bra”.
“Det kanske inte handlade så jättemycket om vad han sa eller gjorde utan mer om att det blev en press när någon utomstående helt plötsligt skulle ta del av mitt lilla inre krig, jag fick skärpa till mig helt enkelt. Det, i kombination med faktiska tips och råd”.
“Jag tror att det här kommer fungera jättebra när det sker samtidigt som arbetet i skolan. Jag tror verkligen att det kommer fungera bra när man kan få hjälp av sin mentor under arbetets gång”.
“Mentorskapet hjälpte till väldigt mycket och nu i efterhand känner jag att jag verkligen kan göra det jag vill”.
“Det har varit inspirerande och väldigt skönt att ha någon att falla tillbaka på och bolla idéer och tankar med”.
“Fördelen var att jag hade en och samma person så jag inte behövde lära känna många olika. Han hade koll vad vi hade pratat om innan och skrivit så det var skönt att slippa förklara om igen utan han var bra på att komma ihåg”.
“Jag fick många tankar när vi pratade och min idé ändrades till det bättre under tiden vi hade kontakt”.