Nedskärningarna är ett hot mot demokratin och skär sönder samhällsväven, skriver vår ordförande Thomas Hartman.
Som ordförande för Konstfrämjandet Västerbotten kan jag inte annat än se med djup oro på de nedskärningar i kultur, studieförbund och folkhögskoleverksamhet som den nuvarande regeringen planerar.
Det handlar inte enbart om en besparing i kulturella och folkbildande institutioner. Det utgör också ett direkt hot mot de ideal som den svenska demokratin och vårt sociala välfärdssystem vilar på genom att erodera det sociala kapitalet och den sammanhållning som är avgörande för ett välfungerande samhälle.
Först och främst, det demokratiska perspektivet. Kultur och folkbildning är avgörande faktorer för att odla en informerad och engagerad befolkning. Studieförbund och folkhögskolor är arenor där medborgare kan engagera sig i samhällsfrågor, utveckla kritiskt tänkande och lära sig om vår komplexa verklighet. Här kan du få en första eller varför inte en andra chans. Nedskärningar här föder ett samhälle som stänger dörrar och blir alltmer passivt, oinformerat och oengagerat.
Därefter, det sociala sammanhanget. Konst och kultur är inte bara underhållning eller nöje. Konst och kultur är bildning. Precis som vi behöver fysisk aktivitet för kroppen, behöver våra hjärnor stimuleras för att hålla oss levande, funderande och kritiskt reflekterande.
Konst och kultur utgör också en katalysator för samhörighet och en arena för att utforska vår gemensamma identitet. Detta påverkar både individens och samhällets välbefinnande.
Frysta anslag betyder under en inflation, som denna, kraftigt minskade anslag. I budgeten 2024 får kulturrådet minskade medel till det fria kulturlivet (dvs mindre sökbara projektmedel). Samtidigt visar kultursamverkansutredningen att väldigt lite medel i ramen för samverkansmodellen går till arrangörer inom bild- och formkonst.
Här finns också en geografisk dimension. Västerbotten har en svag infrastruktur för samtidskonst innanför kustbandet. I de kommuner som saknar en konsthall är det fria kulturlivet de enda som erbjuder medborgarna ett möte med konst, med minskade anslag riskerar flera av dem att slås ut. Avstånden blir längre och trösklarna in till konstens rum blir högre när vi bara får kvar de större konsthallarna och museerna i centralorterna. Det blir ytterligare ökade skillnader vart i landet du bor och vilka föräldrar du har.
Nedskärningar riskerar att rasera inte bara vår kulturella diversitet, utan också det sociala nätverk av relationer och gemenskaper som byggs upp genom sociala och kulturella aktiviteter som binder oss samman. Nedskärningar inom dessa områden minskar möjligheterna för människor att samlas, diskutera och bygga sammanhängande gemenskap i ett allt kallare samhälle.
Minskade resurser leder till att mindre etablerade eller minoritetskulturer får svårare att finansiera och driva sina verksamheter. Detta skadar den kulturella mångfalden och rikedomen i vårt samhälle som historiskt har framhållits som en tillgång.
Nu är det dags att ta ansvar. Detta är inte en fråga som enbart angår konstnärer, författare, inlandsbor eller folkhögskolelärare. Det är en fråga som berör varje svensk medborgare som bryr sig om skicket på det samhälle vi lämnar efter oss i arv till nästa generation.
Ord räcker inte. Jag uppmanar alla insiktsfulla krafter - oavsett politisk tillhörighet - att visa civilkurage och stoppa dessa nedskärningar. Det behövs ett fast handslag över partigränserna igen.
Vi behöver återupprätta samhällskontraktet. I en tid av ökande polarisering och samhällssplittring är behovet av kultur och folkbildning större än någonsin. Valet står mellan att bryta ner eller bygga upp; mellan att underminera eller stå upp för och utveckla vår demokrati som är avgörande för ett välfungerande samhälle. Valet borde vara självklart.
Thomas Hartman
Ordförande Konstfrämjandet Västerbotten
Debattartikeln publicerades i Västerbottens-Kuriren tisdag 3 oktober 2023