Med anledning av Region Västerbottens beslut att avvika från 1 % regeln i två kommande stora byggprojekt, skriver vår ordförande Thomas Hartman i Västerbotten Kuriren 11/3 2025.
Som ordförande för Konstfrämjandet Västerbotten delar jag den oro som kulturjournalisten Sara Meidell nyligen uttryckt kring Region Västerbottens diskussioner om konst i offentlig miljö. Vid en första, ytlig betraktelse kan konst verka som en enkel utgift att spara på. Men det är ett misstag. Forskning och erfarenhet visar att konst inte bara utvecklar våra miljöer. Den påverkar vår hälsa, vår gemenskap och vår livskvalitet. Att avfärda den som oviktig är ett kortsiktigt och teknokratiskt synsätt. Konst är ingen lyx. Den är en grundläggande del av ett levande samhälle.
För det första. Att investera i konst är att investera i Västerbotten. När regionen köper konst ger det inte bara uppdrag till enskilda konstnärer – det stärker hela den kulturella näringskedjan. En livskraftig konstscen gör regionen mer attraktiv för både invånare och företag.
Om vi slår undan benen på kulturen riskerar vi att förlora talanger. Västerbotten blir fattigare – själsligt och ekonomiskt. När vi satsar på lokala konstnärer går pengarna tillbaka in i den lokala ekonomin. Konstnärer kan fortsätta bo och verka här, betala skatt och bidra till samhället. Konsten skapar arbetstillfällen, stärker den kreativa sektorn och profilerar Västerbotten som en plats där kultur får ta plats.
För det andra påverkar konsten hälsa och välmående. Föreställ dig ett sjukhus utan konst. Sterila korridorer. Vita väggar. Ingen färg, ingen form, inget liv. Jämför det med en vårdmiljö där konst skapar en känsla av hopp och lugn. Forskning visar att konst i vårdmiljöer minskar stress, förbättrar återhämtning och ger livskvalitet. Patienter mår bättre. Personal trivs mer. Konst är inte en dekoration – den är en del av vår hälsa.
För det tredje skapar konsten sammanhållning. Den ger oss något att samlas kring, något att samtala om. Ett väntrum. En barnklinik. Ett bibliotek. En skulptur i en park. Var vi än möter konsten, skapar den gemenskap. Särskilt i mindre orter och glesbygd blir offentlig konst en symbol för tillhörighet. Den ger platser identitet. Tar vi bort den skapar vi ett kallare, mer fragmenterat samhälle.
För det fjärde. När ekonomin är tuff hörs ofta krav på att skära bort ”onödiga” utgifter. Kulturen blir snabbt en måltavla. Men att dra in på konsten är en besparing som kostar mer än den smakar. Konstinköp utgör ofta omkring en procent av byggkostnaden för nya lokaler. Den lilla summan avgör om en institutionskorridor blir livlös eller inspirerande. Ett sjukhus blir en bättre plats med konst. En hälsocentral blir en tryggare miljö.
Att välja bort konsten skickar en farlig signal — att skönhet, kreativitet och reflektion inte längre värdesätts. Under pandemin blev det tydligt hur livsnödvändiga kulturupplevelser är för vår mentala hälsa. Att skära ner på konsten är en kortsiktig åtgärd som får långsiktiga konsekvenser.
Och vi vet alla att det som rivs ner tar tid att bygga upp igen. Om det ens går. Vi behöver stå upp för konsten som en del av vår historia. Vår samtid. Vår framtid. Den formar våra miljöer, skapar möten och bygger gemenskap. Den ger liv åt våra offentliga rum och gör samhället mänskligare. Ett samhälle utan konst är ett samhälle utan själ.
Jag uppmanar regionens beslutsfattare att tänka långsiktigt. Västerbotten kan bättre. Att skära ner på konst och kultur är en falsk besparing som i längden försvagar både människor och samhälle. Stå upp för konsten. Stå upp för kulturen. Stå upp för bildningen. Det är en investering i vår gemensamma framtid. Det är en investering i norra Sverige.
Thomas Hartman
Ordförande för Konstfrämjandet i Västerbotten
Bild: Gerd Aurell, skiss Stjärnhimmel, del av projektet Platser som blev utan.